Henry hasade sig ut ur sĂ€ngen pĂ„ morgonen, glad för första gĂ„ngen pĂ„ lĂ€nge. Han klĂ€dde pĂ„ sig sin fina gamla kostym, och knöt försiktigt slipsen med darriga hĂ€nder. Han, som vanligtvis var en gammal surgubbe vars hĂ€lsning lĂ€t som om den kom direkt ur graven, vĂ„gade till och med le och nicka Ă„t grannen som gick förbi nĂ€r han senare satt pĂ„ balkongen och sörplade pĂ„ sitt kaffe. Hon hajade till – han skrattade lite smĂ„tt Ă„t sig sjĂ€lv. Idag var ingen vanlig dag! Hans dotter, som han inte sett pĂ„ flera Ă„r, skulle komma tillbaka till Sverige, med hela familjen i slĂ€p. Det skulle bli sĂ„ kul att fĂ„ trĂ€ffa henne igen, och fĂ„ Ă„teruppleva gamla dagar. Sedan Susanne dog och dottern flyttade till Staterna hade han inte haft en munter stund. Men nu! Och barnbarnen skulle komma ocksĂ„, fylla huset med skrik och skratt. Han suckade lite för sig sjĂ€lv. Det var jobbigt i lĂ€ngden, men det var sĂ„ lĂ€nge sedan han trĂ€ffat dem


Det lĂ„g nĂ„got surt i vetskapen om att de inte skulle stanna för evigt. MĂ„naden skulle flyga förbi, och hemresans stund vara inne fortare Ă€n vad nĂ„gon tĂ€nkte. Tiden gĂ„r bara lĂ„ngsamt nĂ€r man vĂ€ntade pĂ„ dödens befrielse, det hade han lĂ€rt sig – men denna gĂ„ng var han beredd! Innan Susanne fick sin hjĂ€rtattack hade hon envisats med att köpa en dator – det skulle vara sĂ„ kul att kunna se nya kort pĂ„ barnbarnen, sa hon, och man kunde enkelt brĂ€nna korten pĂ„ en skiva i stĂ€llet för att slösa pengar pĂ„ att trycka nĂ„gra fĂ„ och spara i albumet. DĂ„ hade Henry tyckt att det var ett förfĂ€rligt slöseri med pengar, men han lĂ€t Susanne hĂ„llas, och nĂ€r hon gick bort fick datorn stĂ„ i sin hörna och samla damm. Henry vĂ€grade att röra den. Men tid och saknad tĂ€r pĂ„ en man, och nu skulle det bli Ă€ndring pĂ„ det: han hade förberett sig, han hade köpt en hel bunt CD-skivor, och nu skulle han be Ă€ldsta grabben – som av bortglömda anledningar stĂ„tade med smeknamnet Stickan – lĂ€ra honom att hantera bĂ„de dator och skiva. Henry skulle kliva in i den moderna vĂ€rlden, tĂ€nkte han medan han stod pĂ„ badrummet och sprutade pĂ„ lite Aqua Vera.

NĂ€r dagen var slut lĂ„g han och funderade. Det var jĂ€ttekul att ha familjen pĂ„ besök, men en detalj blev inte riktigt som han tĂ€nkt sig. NĂ€r han lite blygt bett Stickan lĂ€ra honom att hantera CD-skivor, hade grabben stirrat honom rakt i ögonen och sagt, ”Javisst. Men de dĂ€r gamla sakerna kan du slĂ€nga, de ska vi inte ha.” ”Gamla”, tĂ€nkte Henry, ”skivorna Ă€r vĂ€l inte gamla? Jag köpte dem ju förra veckan.” Men Stickan skulle inte ha nĂ„gra skivor. Han insisterade pĂ„ att köra in till stan med morfar och köpa en liten pinne pĂ„ en nyckelring.

”Det hĂ€r Ă€r ett usb-minne pĂ„ 64 gb. Det Ă€r det hĂ€r du ska ha.”

USB-minnets pÄfund

usb minne 64gbNĂ€sta dag hade Henry bestĂ€mt att han ville veta mer om saken. ”Vad Ă€r den hĂ€r lilla pinnen, egentligen?” Stickan, som i grund och botten var tekniknörd, behövde inte höra frĂ„gan tvĂ„ gĂ„nger. Nu skulle morfar fĂ„ lĂ€ra sig allt om datorer och minnen, vare sig han ville eller inte.

”Ett usb minne Ă€r ett transistorbaserat lagringsminne. Inne i den hĂ€r stickan kan du spara massor med information som kort, filmklipp, dokument och till och med program. Akronymen USB betyder Universal Serial Bus, och syftar pĂ„ industristandarden som faststĂ€ller specifikationer för kontakter, sladdar och strömförsörjning mellan din dator och all utrustning som hör till den. Ett flashminne (usb-minnet kallas ocksĂ„ sĂ„) passar dĂ€rför inte bara din dator, utan alla – sĂ„ att du kan fĂ„ Ă„tkomst till din information var du Ă€n befinner dig, och pĂ„ vilken dator som helst.”

Jaha, tĂ€nkte Henry. Högt frĂ„gade han: ”Varför duger inte mina CD-skivor?”

”Visst kan du anvĂ€nda dem, om du vill. Men tĂ€nk pĂ„ hur mycket plats de tar jĂ€mfört med den hĂ€r – han pekade pĂ„ usb flashminnet de köpt – och sĂ„ kan du inte spara sĂ„ mycket pĂ„ dem heller. JĂ€mför bara: pĂ„ en bra DVD-skiva kan du lagra upp till 4 gigabytes – men pĂ„ ett bra usb-minne som det hĂ€r kan du spara upp till 64 gigabytes!”

”Hur mycket blir det i kort?” frĂ„gade Henry, som kĂ€nde sig lite vilsen med snacket om gigabytes.

”PĂ„ en skiva kan du brĂ€nna upp till 1200 kort, om resolutionen inte Ă€r för hög. PĂ„ den hĂ€r kan du lagra upp till 18 000 bilder. Det Ă€r en enorm skillnad – och jag vet att du tĂ€nker att du inte behöver 1200 kort. Men tro mig, nĂ€r du börjar lĂ€ra dig hur detta funkar, kommer du att tycka som alla andra att, ju mer minne man har, desto bĂ€ttre Ă€r det.”

USB-minnets historia

”Vem kom pĂ„ detta med att lagra information pĂ„ en liten nyckelring?”

”Tja, det har man vĂ€l funderat pĂ„ i alla tider – hur man ska kunna fĂ„ in mer information pĂ„ mindre plats och pĂ„ ett fortare sĂ€tt. Men sanningen Ă€r att disketter och diskar inte levde sĂ„ lĂ€nge – det var Ă„r 2000 som IBM lanserade det första usb-minnet. Personen som designade det var Dov Moran frĂ„n Israel. Hans kreation hette DiskOnKey, det var en liten minnesskiva i ett plastfodral som man kunde stoppa i vilken dator som helst som hade porten, och som inte behövde en separat energikĂ€lla. Det vĂ€lkomnades av dataĂ€gare hela vĂ€rlden över, eftersom det gick att spara upp till 8gb information pĂ„ den. Dessutom kunde denna information raderas och ersĂ€ttas efter behov, vilket ofta inte var fallet med skivorna. Den riskerade inte att förstöras genom repor, och man kunde bĂ€ra med den i nyckelringen. Det Ă€r ganska hĂ€ftigt om man jĂ€mför med vad som fanns förut, egentligen.”

”Du sa att det gĂ„r fortare att föra över information pĂ„ ett sĂ„nt dĂ€r buss-minne.”

”Ja visst. Det första minnet, usb 1.1, hade en överföringshastighet pĂ„ 1.5 megabyte per sekund. BĂ€st i test usb minnen nu för tiden kan överföra information i en maximal hastighet av 625 megabytes per sekund. Du sparar massor med tid genom att anvĂ€nda denna tjĂ€nst. Det finns förstĂ„s ocksĂ„ molntjĂ€nster som du kan ha pĂ„ mobilen, de ska jag berĂ€tta mer om i morgon.”

SĂ„ funkar det

NĂ€r de kommit hem, ville Henry prova. ”Hur ska jag göra nu om jag vill fĂ„ korten frĂ„n igĂ„r sparade hĂ€r pĂ„ minnet?” Stickan tog fram sin bĂ€rbara dator och öppnade skĂ€rmen.

”Vid sidan av datorn finns det en usb-port. DĂ€r stoppar man in minnepinnen och vĂ€ntar en liten stund – han pekade pĂ„ skĂ€rmen – tills datorn mĂ€rker att enheten kopplats in. Du behöver inte göra nĂ„got, den kommer att öppna mappen sjĂ€lv. Det första du kan göra Ă€r att döpa pinnen.”

Skivor skulle brĂ€nnas, pinnar skulle döpas. Det var en hel ny vĂ€rld för Henry, men hans barnbarn var riktiga experter. Han sneglade pĂ„ treĂ„ringen som satt och lekte med en ny mobiltelefon. ”Vad menar du, döpa pinnen?”

”Du ska alltsĂ„ namnge minnepinnen sĂ„ att man vet att den Ă€r din. SĂ„ hĂ€r gör man: Klicka pĂ„ Min Dator, och sen pĂ„ Enheter med flyttbar lagring. DĂ€r kommer du att se din minnepinne, som just nu heter Removable Disk. Högerklicka pĂ„ enhetsikonen och gĂ„ vidare till Ändra namn. HĂ€r ska du skriva in det nya namnet – vad tycker du den ska fĂ„ heta?”

”Det duger vĂ€l med Henrys bĂ€sta usb minne?”

”Okej. Det skriver vi in hĂ€r, och vĂ€ljer GodkĂ€nn. SĂ„ dĂ€r – nu var det klart. Nu ska jag visa dig hur man för över kort pĂ„ pinnen. GĂ„ in till albumet genom att dubbelklicka pĂ„ ikonen. DĂ€r finns korten, och du vill sĂ€kert ha allihop, sen kan du vĂ€lja vilka du vill behĂ„lla och vilka du vill radera. Klicka en gĂ„ng pĂ„ det första, och sen hĂ„ller du ner Shift och pilen. Ser du, nu vĂ€ljer den alla korten.”

Henry hade hÀmtat ett anteckningsblock och satt och plitade ner instruktionerna. Stickan fick vÀnta tills han kom ikapp.

”Nu nĂ€r alla korten Ă€r valda, ska du högerklicka och vĂ€lja Kopiera. DĂ„ gĂ„r vi till Henrys bĂ€sta usb minne, högerklickar igen, och vĂ€ljer Klistra. Ser du rutan pĂ„ skĂ€rmen? Den visar hur lĂ„ngt det Ă€r kvar tills korten Ă€r fĂ€rdigkopierade – sĂ„dĂ€r, nu Ă€r det klart. StĂ€ng mappen med X:et hĂ€r uppe. Nu gĂ„r vi till nedre högra hörnan av skĂ€rmen. Ser du den lilla minnepinnen hĂ€r? Klicka pĂ„ den och vĂ€lj Ta bort Henrys bĂ€sta usb minne. Nu kan du dra ut minnet ur datorn utan att det gĂ„r sönder.”

”Nu sitter alla korten alltsĂ„ pĂ„ den hĂ€r lilla manicken?”

”Ja. Och nu ska vi pröva hur det gĂ„r för dig. Du kan föra över korten till din dator – kom, jag hjĂ€lper dig. Är det hĂ€r din? Hur lĂ€nge har du haft den?”

”Vi köpte den precis innan mormor dog. Den har stĂ„tt hĂ€r och vĂ€ntat pĂ„ – ja, jag vet inte vad. Jag borde kanske försöka sĂ€lja den.”

”SĂ€lja den, ja. Till ett museum kanske. Fem Ă„r Ă€r pĂ„ tok för lĂ€nge för en dator att stĂ„ oanvĂ€nd om den inte Ă€r inpackad ordentligt – och teknik Ă„ldras dessutom mycket fort. Den hĂ€r Ă€r redan flera modeller för gammal. Egentligen borde du skaffa en ny.”

Henry slets mellan vĂ€rden han hade levt efter sedan han var liten, och denna nya vĂ€rld han hade börjat upptĂ€cka. ”Den duger sĂ€kert Ă„t mig”, ville han sĂ€ga, men vad var egentligen allt detta nya han hade börjat fĂ„ lĂ€ra sig om? Praktisk vishet vann till slut över nyfikenheten. ”Vi gör sĂ„ hĂ€r: Jag anvĂ€nder den hĂ€r gamla grejen tills jag har lĂ€rt mig att hantera den. Om jag sedan tycker det Ă€r intressant nog att fortsĂ€tta, kan du hjĂ€lpa mig skaffa en ny. Om inte, fĂ„r denna duga. Nu ska du lĂ€ra mig att föra över korten till den hĂ€r.”

Fördelar och nackdelar med USB minnen

”Alla mina kort finns nu alltsĂ„ pĂ„ datorn?” Stickan hade suttit vid Henrys dator hela eftermiddan, men till slut hade han fĂ„tt ordning pĂ„ den, och nu hade Henry lĂ€rt sig att sĂ€tta pĂ„ och stĂ€nga av apparaten, att anvĂ€nda en mus, att kopiera saker frĂ„n sitt usb minne till datorn, och att öppna, titta pĂ„, sortera och radera kort. Allt var prydligt antecknat i blocket. Hans intresse för datorer hade nu vĂ€ckts pĂ„ allvar.

”Ja. Och pĂ„ minnet. Du har alltsĂ„ tvĂ„ kopior av allt, och det Ă€r kanske en av usb minnets största fördelar. Du behöver inte oroa dig för att förlora nĂ„gon information, eftersom du har den pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen. Och du har fortfarande gott om plats för mer – pinnen Ă€r fortfarande nĂ€stan tom.”

”Den Ă€r sĂ„ liten. Jag Ă€r faktiskt rĂ€dd för att tappa den eller lĂ€gga den pĂ„ fel stĂ€lle och glömma bort den.”

”Ja. Det kan vara en nackdel med dessa uppfinningar. Och du har Ă€ndĂ„ en av de större modellerna – det hĂ€r Ă€r min, ett mini usb minne.” Minnet som lĂ„g i Stickans hand var löjligt litet, knappt 2 centimeter lĂ„ngt och en halv centimeter brett, tillverkat i skinande stĂ„l. Henrys minne var 5 centimeter lĂ„ngt, det hade plastfodral med gummi för att man skulle fĂ„ bĂ€ttre grepp om det, och ett litet lock för att skydda den ömtĂ„liga toppen. Det var ju lika bra – hans darriga hĂ€nder skulle aldrig klara av att hantera den lilla metallgrejen utan att tappa den. ”Du kan sĂ€tta fast minnet pĂ„ din nyckelring, sĂ„ har du lĂ€ttare för att hitta det. Men det Ă€r inte allt det positiva. TĂ€nk pĂ„ detta:

  • Minnet Ă€r mer hĂ„llbart Ă€n skivorna. En liten repa, och sĂ„ Ă€r all din information förstörd – men minnet dĂ€remot hĂ„ller i evigheter. Eller i alla fall i 10 – 15 Ă„r.
  • Det finns gott om plats för all information du vill spara. Det finns usb minnen pĂ„ 1tb, som Ă€r lika med 1000 gigabytes. AlltsĂ„ 20 gĂ„nger mer Ă€n vad som ryms pĂ„ din sticka – men sĂ„ mycket plats behöver du inte Ă€n. Det finns ocksĂ„ usb minnen pĂ„ 128gb, alltsĂ„ dubbelt sĂ„ mycket som du har, men ocksĂ„ dyrare – den kan vi ocksĂ„ vĂ€nta med.
  • De Ă€r lĂ€ttanvĂ€nda. Du sĂ„g sjĂ€lv hur enkelt det Ă€r att föra information till och frĂ„n minnet.

Om du har en smartphone finns det förstĂ„s ett lĂ€ttare sĂ€tt att spara information, men för det behöver du en internetanslutning. Det ska jag visa sen.”

I alla sina Ă„r hade Henry inte fĂ„tt uppleva den nyfikenhet och lust att lĂ€ra han kĂ€nde nu. Han, som i fem Ă„r inte gjort mycket mer Ă€n dricka kaffe, stirra surt pĂ„ förbigĂ„ende folk och peta lite i trĂ€dgĂ„rden i vĂ€ntan pĂ„ döden som skulle ta bort smĂ€rtan frĂ„n Susannes bortgĂ„ng, önskade nu att livet skulle fortsĂ€tta. Han kanske började sent, men han hade börjat – och nu skulle han lĂ€ra sig om datorer. Pengarna fanns pĂ„ kontot – lite var det, men han behövde inte sĂ„ mycket, och internet var vĂ€l inte sĂ„ dyrt heller. ”Du ska hjĂ€lpa mig skaffa en internetanslutning.”

Att hÄlla informationen sÀker

usb minne 32gbStickan hade varnat honom för internets farligheter. Om man inte visste vad man gjorde, kunde man rÄka fÄ in farliga virus i datorn som skulle stjÀla all ens information och kanske till och med förstöra den. Minnespinnarna blev dÄ ett smittmedel om man inte rensade dem. Men ungen var snÀll och ville sin morfar vÀl, sÄ han sparade inte pÄ instruktionerna.

”Jag har installerat ett antivirus program pĂ„ din dator. Varje gĂ„ng du anvĂ€nder flashminnet pĂ„ nĂ„gon annan dator – som idag pĂ„ min – ska du kolla det innan du börjar anvĂ€nda det. Högerklicka pĂ„ usb minnets ikon, och vĂ€lj Sök efter malware. Hittar programmet nĂ„got, kommer du att fĂ„ veta det genom en stor röd varningsskylt. LĂ„t programmet rensa bort allt det dĂ„liga innan du börjar anvĂ€nda pinnen igen. Och nu ska vi skapa ett lösenord.”

”Varför det?”

”Jo, dĂ€rför att Ă„r 2009 sĂ„ tappade en snubbe ett usb minne pĂ„ trottoaren i Stockholm. Minnet var fyllt med försvarshemligheter, och hans slarv orsakade stora problem. Sedan dess har flera usb minne test bevisat att det Ă€r bĂ€ttre för bĂ„de sĂ€kerhet och sinnesro om pinnen kommer med möjlighet att kryptera informationen. Nu vet jag ju att du inte kommer att ha statshemligheter pĂ„ ditt minne, men om du rĂ„kar tappa det kommer du att mĂ„ mycket bĂ€ttre av att veta att informationen Ă€r skyddad. Jag ska kryptera informationen Ă„t dig, men du mĂ„ste komma pĂ„ ett bra lösenord som du kan skriva in. Det finns ocksĂ„ vissa fodraler för minnepinnen som fungerar som ett bankfack: du knĂ€pper in en kod som ska anvĂ€ndas för att öppna locket, och det Ă€r först dĂ„ du kan anvĂ€nda minnepinnen.”

”Vad hĂ€nder om pinnen blir blöt?”, frĂ„gade han och tĂ€nkte oroligt pĂ„ annat han haft i fickan och som obett hamnat i toaletten.

”Ingenting. Du fĂ„r torka den. Jag valde en vattentĂ„lig modell till dig.”

TÀnk pÄ detta nÀr du vÀljer usb-minne

Den lilla svarta och röda pinnen var nu prydligt fastsatt pĂ„ Henrys nyckelring. Han funderade pĂ„ skillnaden mellan den och Stickans mini usb minne. ”Varför valde du just den hĂ€r till mig?”

”Det Ă€r inte bara att köpa usb minne nĂ€r du behöver ett. Det finns flera saker du mĂ„ste tĂ€nka pĂ„, och som jag övervĂ€gde innan jag bestĂ€mde mig för den dĂ€r.” Stickan lĂ€t skrattretande lillgammal i Henrys öron, men han var sĂ„ snĂ€ll som tog sig tid att hjĂ€lpa sin gamla surgubbe till morfar. ”Du ska tĂ€nka pĂ„ följande:

  • Köp en pinne med mer minne Ă€n du tror att du behöver. Du kunde ha haft ett usb minne pĂ„ 32gb, men för att vara pĂ„ den sĂ€kra sidan valde vi den större. Ett enda usb minne pĂ„ 128gb kostar mindre Ă€n att köpa flera usb minnen pĂ„ 16gb nĂ€r man efter hand upptĂ€cker att man behöver mer plats. Ska man bara tillfĂ€lligt spara dokument pĂ„ minnet kanske det rĂ€cker med ett usb minne pĂ„ 4gb, men du vill ju ha kort och filmer pĂ„ familjen pĂ„ din. DĂ€rför fick du en 64:a.
  • Porten kan vara usb 2.0 eller usb 3.0. Den senare Ă€r snabbare, men eftersom din dator var gammal valde jag den förra för att vara pĂ„ den sĂ€kra sidan.
  • SĂ€kerheten – man kan skaffa minnepinnar med kryptering, lösenord eller lĂ„s. Du fick ett med lösenord, eftersom det du ska spara pĂ„ den inte Ă€r sĂ„ intressant för informationstjuvar – de vill hellre komma Ă„t kĂ€nslig information som bankkonton eller företagshemligheter.
  • Storleken. Det finns smĂ„ pinnar som min, eller större, som den vi köpte Ă„t dig. Valet beror dĂ„ pĂ„ hur lĂ€tt det Ă€r för dig att hantera de mindre versionerna, och hur lĂ€tt du har för att hĂ„lla reda pĂ„ dina prylar. Jag vet att du Ă€r lite darrig ibland, dĂ€rför köpte vi en större variant med plast och gummi sĂ„ att du lĂ€ttare kan hĂ„lla i den. Och den har en liten ögla hĂ€r, som vi anvĂ€nde för att sĂ€tta fast den pĂ„ din nyckelring. Den Ă€r vattentĂ„lig, och har ett litet lock som skydd, sĂ„ att den hĂ„ller lĂ€nge.
  • Priset – man vill ju helst ha billiga usb minnen om man kan fĂ„ bra kvalitet till ett lĂ€gre pris. Vi köpte ett billigt usb minne till dig eftersom jag jĂ€mförde priser online innan vi Ă„kte till stan. Det ska jag ocksĂ„ lĂ€ra dig att göra.”

Henry log Ă„t sitt barnbarn över kaffekoppens kant. Killen var helt okej. Han sĂ„g fram emot de mĂ„nader som skulle komma – familjen skulle kanske Ă„ka hem, men innan dess skulle Stickan fixa bĂ„de Internet och nĂ„got som hette Skype Ă„t honom. Han hade lovat att fortsĂ€tta lĂ€ra sin morfar allt han ville veta om datorer och dess tillbehör. Henry visste nu innerst inne att det var sĂ€llskapet som gjorde Ă€mnet intressant, och hade han fĂ„tt en bra ursĂ€kt för att hĂ„lla regelbunden kontakt med sina barnbarn utan att ge efter för ”löjliga utbrott av kĂ€nslosamhet”. Det var det som behövdes för att kĂ€nna sig nĂ€rmare barnen, tĂ€nkte han roat, sĂ„ nu skulle surgubben bli tekniknörd.